En krönika om en Tjur

Lina om Knas:
Vad skrev du om?

Kanske skulle visa hela krönikan bara för det? Hah, ni kanske inte orkar läsa men det vore kul om ni gjorde det!




Ferdinand lever drömlivet.

När jag, här om dagen, var på hem med tunnelbanan vid sextiden var solen på väg ner. När tåget åkte över Skanstullsbron tittade jag ut genom fönstret och såg en slående vacker solnedgång över Mälaren. Det var så vackert att jag önskade att jag kunde trolla fram en kamera och knäppa några bilder. När jag tittade runt omkring mig slog det mig att det bara var jag som tittade ut. Är det inte lite konstigt att det bara var en enda person som tittade på denna vackra solnedgång? Folk satt och stirrade ner på sina mobiler istället. De var stressade för att de redan nu var försenade till morgondagens möte, eller för att de visste att de skulle ha hämtat ungarna på dagis för över en timme sedan. Men är det inte då man behöver en solnedgång, ett leende, ett skämt eller kanske en kram, som mest?

 

Stressar vi så mycket att vi glömmer bort att leva på riktigt? Om man inte vågar koppla av bara i några sekunder, hur ska det då sluta? Det är sant att om man stressar hinner man mer, men är det samma sak som att leva mer? Stressar vi bort våra liv?

 

Det är nästan komiskt hur beroende vi är av att veta exakt vad som händer runt omkring oss hela tiden. Om mobilen laddar ur får många av oss panik, och om man inte går in på Facebook varje kväll så hamnar man efter. Nu finns det till och med barnvagnar med mobiltelefonhållare! Ja, den där solnedgången fick mig verkligen att börja tänka.

 

När jag kom hem möttes jag i dörren av min katt. Han lade sig ner vid mina fötter och ville att jag skulle klia honom på magen. Det går inte en dag utan att jag avundas den där katten. Han får vara hemma hela dagen och växla mellan sömn, mat och lek precis som han vill. Han kan verkligen konsten att slappna av. Det måste vi också lära oss.

 

En som har lyckats, även om det är på låtsas, är kvinnan i reklamen för Floras smör. Mobilen ringer ilsket men hon bara sitter där på stranden och kisar mot solen som en annan Ferdinand. Vi har mycket att lära av denna harmoniska tjur. Ibland måste man faktiskt ta det lugnt och sitta under sin korkek och lukta på blommorna.


I'm a Guitar Hero

Mobilbild från 2008. På den tiden sov min kompis på golvet. Haha.

 

Idag har jag liksom varit lite... iaosgh pasdfj a¨spd. Typ. Jag har inte orkat göra något roligt liksom. Det fick bli bara en vanlig dag. Kan vara en biverkan från igår. Vaknade i soffan, väldigt förvirrad, idag. Somnade runt 10 tror jag, alltså klarade jag inte 36 timmar. Lite synd.

 

Men iallafall plockade jag fram gitarrerna. Och började spela. Jag har ju bestämt mig för ett kreativt år. Jag ska börja spela igen och tecknandet ska också ta fart igen. Och så ska jag lära mig sy. Och så ska jag fota massor. Jag är kreativ, men jag har ett tråkigt liv. Hur kan det komma sig tro..? Svar: Jag har en dator i mitt rum ^^

Men nu ska jag ta tag i mitt liv och spendera tiden på ett vettigt sätt. Wish me luck!


Konst

Såg just detta på Elin Kero's blogg. Och jag kände att jag var tvungen att visa er. Hon "målar" i sand och är helt otroligt duktig. JAG RYSER!



I början verkar det inte så märkvärdigt men sen, då ni! Fortsätt titta säger jag bara!

RSS 2.0